stanna världen en stund, jag håller på att flyga av!

det känns så overkligt, mordet i Norrahammar
det blir så nära, när man känner folk där, dom som blev vittnen och så
det känns så surrelistiskt på nåt sätt...
som om det inte har hänt på riktigt
fast det har det...

stanna världen en stund, jag håller på att flyga av!

att jag aldrig lär mig att jag kan lita på människor

jag vill inte ha det såhärjag lackade ur på dig
och det vet du så väl

det är inte klokt vad människor kan ändra sig fort
men inte fort nog tydligen...

suck



att jag aldrig lär mig att jag kan lita på människor

music rules your life

rules 1. put your music player on shuffle.
2. press forward for each question.
3. use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING!

1. how are you feeling today?
A Poem On The Underground Wall

2. will you get far in life?
Let Me Live

3. how do your friends see you?
Smile Like Me

4. will you get married?
Leaves That Are Green

5. what is your life’s theme song?
God Chaser

6. what is the story of your life?
Gabriellas Sång

7. what was high school like?
Brain Stew

8. how can you get ahead in life?
Faint

9. what is tomorrow going to be like?
Naked

10. what is the best thing about your friends?
I Want You To Want Me (Live)

11. what is in store for the next weekend?
Vad Skall Du Bli?

12. what song best describes you?
Pärleporten

13. how is your life going?
Du är Mitt Ljus

14. what song will play at your funeral?
Lying From You

15. how does the world see you?
My Last Breath

16. will you have a happy life?
Wednesday Morning 3.A.M.

17. what do your friends really think of you?
Kingdom For a Heart

18. what song describes the person you’re attracted to?
I Hennes Värld

19. what message would you like to tell the next generation?
Die Mauer

20. do you have a deep dark secret?
Every Heart

21. do people secretly lust after you?
Why Me 22.

how can you make yourself happy?
After You’re Gone

23. will you ever have children?
Elsa Blev Bara 8 År

24. what’s some good advice for you?
Nobody’s Listening

25. how will you be remembered?
My Worst Fears

26. what is your signature dance song?
Slip Slidin’ Away

detta va aningens flum måste jag säga...(tack kinje för att jag får kopiera dina dagboksinlägg och ändra lite...)

emma och adam del 6

Det verkade som om ju mer Emma ansträngde sig för att se Adam som vän, desto svårare blev det. Och ju mer hon försökte förklara, desto hårdare rev saknaden efter honom. Dom hade tagit time-out,bara några dagar tidigare, men redan saknade hon hans leende. Det är leendet som ingav hopp. Som gav värme och glädje. Hon visste att hon var tvungen att förklara för honom, hon ville köra rent spel, och det visste Adam, för det hade hon sagt. Han var för viktig, för snäll, för att slösas bort på falskspel och andra idiotiska saker som hon hade kunnat göra med nästan vem som helst bara inte Adam.

Emma hade hittat blomman han hade gett henne för länge sen, på väg till en studentskiva. Den kvällen när han hade varit så otroligt snäll, kramat henne när hon hade behövt det, dansat med henne, fått henne att skratta, åkt med henne hem, svarat ärligt på hennes frågor. Bekräftat att hon verkligen fanns. Han ville henne inget illa, det visste hon. Det hade hon vetat från första stund. Vänner,inget mer, men det var svårt vissa dagar. Han var snäll, brydde sig om henne och såg dessutom riktigt bra ut.
Emma tvekade en stund, men beslöt sig för att fortsätta som om ingenting hade hänt som om Adam inte visste något. Hon ville bara att dom skulle kunna vara som dom hade vart från början. Innan hon fick upp ögonen för vem han var, när han bara va Adam, en vän. En otroligt snäll sådan, en sån som man knappt hittar.

Adam och Emma slutar här, men Emma kommer alltid minnas Adam som en otroligt människa på många sätt. Och Emma hoppas av hela sitt hjärta att Adam inte tar illa upp över allt hon skriver, men hon vet att han vet att hon menar varje ord.
Alla ord kommer direkt från hjärtat,från tankarna och känslorna just då.
Emma vet att hon inte ska lita på känslorna egentligen, men med Adam är det olika. Ibland, ibland inte. Hon mindes fortfarande kortet hon hade tagit på honom, det med utsläppt hår, när han log ett stort leende,
Adam, Adam, Adam.
Emma suckade lätt och hoppades bara att han skulle få hitta någon som kunde uppskatta den han var, inte bara den han verkade vara ibland....

emma och adam del 5

Det var alltså så det låg till att hon inte var intresserad, men hon hade hittat en väldigt bra vän.

Det var alltså så att han inte var intresserad inte vad hon visste längre åtminstone.
Hon var nästan förälskad i honom hon hade insett varför tjejer föll för honom och förvånad att han var singel.

Han hade en sån underbar personlighet ett fantastiskt sätt att bry sig och han va sjukligt snäll. Hon beundrade honom, men mer var det inte.
Dom va vänner och Emma hoppas att dom kommer va det alltid...

Men hur det än blir så är det upp till Adam.

emma och adam del 4

När Adam vaknade mindes han fortfarande hur hennes höfter hade rört sig mot honom när dom hade dansat.
Hur dom hade råkat nudda vid honom och hur hon hade skrattat och hon va så söt när hon log.
Hon log åt honom, mot honom.
Han var helt salig, hon, en av de finaste tjejerna på skivan, dansade med honom.
Och hon såg ut att trivas.

Emma dansade med Adam. Hon dansade faktiskt med danshataren. Han som inte vill dansa. Hon visste att hon dansade utmanande, men hon njöt av hans blickar. För en gångs skull gillade Emma att någon kollade in henne. Kanske var hon på väg ner i förälskelseträsket med Adam, men det ville hon inte eftersom hon var upptagen...
Adam tänkte på Emma.
Emma tänkte på Adam.

Vem vet vart detta slutar?

emma och adam del 3

Emma var trött, hon hade precis kommit hem från studentskivan och behövde verkligen sova. Men tankarna hade hamnat på villovägar. Det var som en osynlig kraft drog hennes tankar till Adam.
Adam.
Eller Ad som hon hade skrivit i kalendern. Orka skriva Adam om man inte behöver? Ingen vet ändå vem det är egentligen. Ingen som kollade i hennes kalender i alla fall.

Adam sov. Han hade tänkt lite på Emma sedan han åkte, hade blivit förvånad över att hon hade skickat sms så fort, men han hade blivit glad av det ändå. Det stod väl inte så mycket egentligen, men 160 tecken är ändå 160 tecken. Hon hade fått hans visitkort
(oj vad vuxen han kände sig ibland)
precis innan han skulle gå.
Hon tog det, log och gick ut på dansgolvet igen. Hon var så söt när hon log, Adam blev lite knäsvag. Udda.
Han hade fått lappen, efter lite väldigt odiskreta dueller och vattenmuggar. Det stod inte så mycket på den. Någonting om dansen, de hade dansat. Men dansesset? Han förstod inte vad hon menade med det, men han skulle nog komma på det förr eller senare.
Men just nu sov Adam och tänkte inte på Emma.

Emma låg vaken och tänkte på Adam. Men inte så länge, hon var alldeles för trött för att kunna tänka vettigt ändå. Trevlig kille som jag nog inte kommer se igen, för han sa ju att det va sista studentskivan han skulle gå på.
Emma hade fått svar på smset hon skickade.
Emma somnade glad.

emma och adam del 2

Emma var mer speciell än någon annan, hon skrattade precis sådär lagom mycket, log nästan hela tiden, blicken alltid fäst på honom. Kanske för att hon pratade med honom, men kanske också ett intresse tillbaka. Adam hade insett att Emma var speciell, han hade insett att hon inte var som alla andra, antingen full eller nonchalerande.

Adam var snäll, han brydde sig om henne, sa snälla saker, roliga saker och skrattade ganska mycket. Emma visste att Adam var genomsnäll, rakt igenom, oavsett vad han än spelade. Hon kunde se att han ville imponera på henne, åtminstone lite. Men hon kunde inte förstå varför. Emma ville hitta en penna, Emma ville hitta en bit papper, Emma ville säga till Adam vad hon tyckte om honom, att hon tyckte om honom, att hon var glad att dom hade dansat på det proppfulla dansgolvet, att hon inte menade att göra honom generad för att hon skrattade när han hamnade i nånting som liknade en blandning av en groda i halsen och målbrottsröst, trots att han hade kommit ur det för länge sen. Ville att han skulle veta att hon inte skrattade åt Honom, utan för att hon var glad att han också kunde göra bort sig.

Adam skämdes, men låtsades kunna skratta åt det,
Emma skrattade åt honom, han hade gjort bort sig fullständigt inför denna snygga tjej. Han använde sällan ordet snygg, och ännu mer sällan om tjejer han nyss hade träffat, även om det faktiskt stämde i Emmas fall.
Emma var snygg, men kanske inte fotomodellsnygg, hon var söt, lite som ett busigt barn. Hon hade skrattat åt honom, han kunde inte släppa det, han hade ju tänkt säga något smart till henne, precis vid hennes öra, så att hon säkert skulle höra det. Men något hade gått fel, ut kom en groda som gjorde att hon vek sig dubbel. Hon skrattade åt honom. Emma skrattade åt Adam. Men han tyckte nästan att det var värt det. Han, Adam, hade fått sitta nära Emma, lukta på hennes hår och känna hennes hud mot sin hud. Han hade varit lycklig då. Han drömde några sekunder om att omfamna henne, men stoppade sig själv i sista ögonblicket. Inte än Adam, inte än.

Emma hade känt hans andedräkt mot örat, den var varm. Hon hade känt hans arm mot hennes axel och arm, den var också varm. Hon kunde nästan höra hans hjärtslag. Emma hade skrattat åt hans groda.
Han hade skrattat åt den också. Men något i hans skratt lät fel enligt Emma. Det var som om skrattet inte var äkta hela vägen, något hopkok av olika skratt. Ett äkta och ett falskt. Emma kände sig trygg med Adam, och hon blev varm av hans närhet. Hon ville krama om honom efter hans groda, säga att det inte gjorde något, att hon tyckte om honom ändå, att det händer de flesta. Hon visste ju själv hur hon lät efter lite för mycket godis, socker som satte sig i vägen för orden så att hon lät som en liten smurf till slut. Inte krama honom än, inte än Emma, inte än.

emma och adam del 1

Hon är en tjej som vilken annan tjej som helst,
tycker om att dansa, vara med kompisar och ha kul rent allmänt.
Hennes namn är Emma.

Han är en kille som ser insidan på människor,
spelar i ett band och hatar att dansa, mer än något annat mer eller mindre.
Hans namn är Adam.

Hon är upptagen.

Han är singel.

Det är här vår berättelse tar sin början.
Emma är ute och dansar, helnykter och dansar som alla fjortisar och bimbosar bara för att driva med dom. Men de flesta är för fulla för att inse det. Hon och hennes kompisar är nyktra hela bunten, och är mer eller mindre ensamma om det. Hon förstår inte meningen med att dricka, några har inte råd, vissa är nykterister.

Adam är ute och har skoj med sina bandkompisar på någons studentskiva, men han vet inte vems. Han är också helnykter, han har bilen med sig och tänker inte i hela sitt liv köra full. Det är illa nog att hans båda föräldrar har gjort det. Dessutom ska han upp och jobba imorgon och känner inte för att jobba bakis, det finns betydligt bättre saker.

Emma går till baren och beställer sitt femte eller sjätte glas vatten för kvällen, hon börjar inse att det är varmt att dansa så mycket som hon har gjort. Plötsligt ser hon några kompisar som sitter vid ett bord längre bort och bestämmer sig för att gå dit. På vägen ramlar hon nästan över en apfull kille och bestämmer sig för att hälla det mesta av vattnet över honom, hon ”råkar” spilla. Men han märker det inte i alla fall. För full. Svin, tänker hon och går vidare bort mot bordet.
Vid bordet sitter Adam och har lite halvkul med bandpolarna. Han och tjejen som spelar gitarr är de enda som är nyktra. De andra tre är fulla, mer eller mindre. Vissa har precis lärt sig dricka Tequila, andra sitter med en stor öl framför sig. Han tittar upp lagom tills Emma är framme, han ser att hon är nykter och att hon är blöt efter vattenglaset hon håller i handen. Eller är det svett? Han vet inte säkert, men funderar inget närmare på saken heller, han fortsätter som om ingenting har hänt ändå. Gitarrtjejen reser sig, tillsammans med sin flickvän, och säger att dom ska gå, de måste ta sista tåget hem eftersom dom inte kommer hem annars. Hon kramar alla och går iväg, hand i hand med sin flickvän.
Adam tittar längtande på händerna, han vill också ha någon att hålla om när det är kallt på natten, någon att väcka med kyssar och någon att älska. Hans hjärta brinner för att han inte har någon att ge sin kärlek till, han vill visa att han inte bara är ”trummisen i tequila-tjejens band” för Emma.
Emma...
Han smakar på namnet och inser att det smakar gott. Och Emma skulle han inte ha något emot. Hon såg bra ut, den där tröjan passade henne verkligen, urringningen avslöjade en del, men inte allt. Precis lagom mycket.

Emma ser Adam och tänker att han är åtminstone nykter, och resten vid bordet känner hon knappt. Jo, hon och Tequila-tjejen gick i samma klass i högstadiet, men inte mer än så.
Adam säger att hon ska sätta sig brevid honom, han påstår att han inte bits när hon skakar på huvudet. ”Jag gör det” säger hon, lagom kaxigt för att få fram ett leende, tillräckligt snällt för att han ska veta att hon inte menar det.

Adam bara ler åt Emma, ser att hon ler åt honom och han tycker om det. Han som brukar ha svårt att få nya tjejer att le. Det är något ovanligt med Emma tänker han. Och han har svårt att höra vad hon säger också. Men det gör inget, han tänker att han skulle kunna sitta där hela natten om bara hon var där.

För en liten som mig.

Jag vill sätta vatten i gungning
veta att det inte är farligt.
Stänka ner hela omgivningen
så att den kanske börjar växa.
Det enda jag lyckas röra
är det avslagna vattnet
i den eländes Ramlösaflaskan.
Avslaget, ljummet och inte gott längre
som livet i allmänhet.
För en liten som mig.

Att vara stor och stark
att klara sig genom allt
utan att fälla den minsta
lilla tår offentligt.
Att le eller åtminstone
inte vara ledsen så det syns
det är väl så det är.
Att aldrig nå fram helt och fullt
att bli omkullsprungen jämt
så är det för en liten som mig.

Men det finns ändock ljusglimtar
i ett fruktansvärt kallt liv.
Som stjärnor på en nattsvart himmel
så svart som bara himlen kan.
Inga gatlyktor som förstör bilden
inga billyktor som överröstar tystnaden.
Men några ljuspunkter finns det
och så vackra de är i mörkret.
För en liten som mig.

Så vemodig som bara vemodigheten kan
lika vacker är en enda ljuspunkt
projicerad på en nattsvart himmel.
När blodet är så mörkt, mörkt rött
att det liknar vinet i dess bägare.
Det är då en liten droppe klart vatten
en liten stjärna eller två
ett kallt lysande stearinljus
det är då det gör skillnad.
För en liten som mig.

Men när stjärnan slocknar
för att morgonen randas i fjärran.
Och när orkanvinden,
eller en öppnad dörr släcker ljusets låga.
När blodet är nytt och ljust, syrefyllt.
Även då behövs ljuspunkterna,
trots strålande sol och klarblå himmel.
För ögon kan vara lika blinda som fladdermöss
och öron lika döva som den dödes.
För en liten som mig.

ryggsäckerfarenheter

silvertejp
scoutkniv
lypsyl
bandage
tigerbalsam

det är ungefär så mycket man alltid behöver alltid i väskan
bortsett silvertejpen,
scoutkniven
och tigerbalsamet

har ni tänkt på hur sjukt mycket onödigt som man släpar runt på i ryggsäcken
i sin egen och i den man drar med till skolan
tömde min ena härom dagen hittade
3 block,
bortåt 20 pennor(varav 7 funkade),
och en hel del annat varför?
och om man då tänker på hur mycket jag släpar på i min erfarenhetsryggsäck
då vill jag inte ens börja tömma den,
för det är för mycket
men nångång kommer det säkert till nytta
”du har skills i att hitta dom”
som Du brukar säga
skills att hitta dom som livet har misshandlat
kanske för att jag själv är likadan
och önskade att någon hade hittat mig då...

inte bra nog åt er

I vilket fall så är jag så trött på mitt liv att jag lika gärna skulle kunna lägga mig ner och dö här och nu.
Jag har egentligen allt jag behöver,
men är så trött på att hela tiden bli jämförd med andra.
Jag är trots allt bara jag.
Andra är andra och kan andra saker,
har en annan inställning
och är på ett annat sätt rent allmänt.
Jag försöker göra mitt bästa så ofta jag orkar,
men när jag inte orkar så är ni på mig på en sekund.
Jag får ingen ro som ni håller på!
Om jag inte orkar så är väl det inte så konstigt egentligen?
Jag försöker vara alla till lags dygnet runt verkar det som.
Men även om jag gör mitt bästa så är det inte bra nog åt er.
Ni kan säkert bättre,
men jag gör så gott jag kan,
syns inte det?
Och som det är nu skulle jag lika gärna kunna lägga mig ner och dö
och sen får ni se hur bra det går att hantera en verklighet
som är kris och katastrof
och samtidigt vara andra till lags dygnet runt,
utan att dom märker hur trötta ni egentligen är!

För först då kan du bli stark.

Så mycket tankar på dig
när jag egentligen inte borde
som om jag kunde bry mig mindre egentligen.
Men hur det än är så kan jag inte glömma dig
det går inte
jag har försökt
har försökt ta bort dig ur mitt liv
men det går inte.

Så mycket som påminner om dig
när allt kommer omkring
så fick du mig att överleva.
Det kanske inte va så du hade planerat
du kanske inte såg mig
som så osäker
och liten
kanske inte såg
att mina ögon skrek på hjälp
kanske inte såg
att jag va på väg att gå under
att kantra med min osynliga båt
men det va så det va.

Och så kommer du
och vänder allt rätt igen
med vissa konstiga händelser
men samtidigt
så fick du mig att överleva.

Jag försökte verkligen
glömma dig ett tag
men när jag insåg att det inte gick så sket jag i den idén.
Jag försökte verkligen
att inte misstolka allt
du sa
och gjorde
men det är lättare sagt än gjort vissa dagar
dom dagar
när du va kanske lite för nära
än för att vara vän
när du tog hand om mig
och tröstade mig.

När kramarna hejdå blev jobbiga
borde jag ha förstått
hur det egentligen låg till.
Hur saker egentligen va mellan oss.
Hur sker sånt vi inte har planerat?

De dagar du gjorde mig lugn
med ett ögonkast
och fick mig att skratta
med en liten kommentar
tillräckligt elakt
för att jag skulle minnas
tillräckligt snällt
för att jag skulle bli glad av den.

Dom små sakerna är dom
som har störst betydelse i slutet
Det är inte alla ord jag minns.
Det är dom små kommentarerna.
Dom sakerna som du sa i förtroende.
När du tog av maskerna
och lät mig se dig
som du är sårbar
och liten
och ensam.

Det är dom som jag kommer ihåg
det är så jag vill att du ska vara.
För först då kan du bli stark.

du kommer inte närmare

Du skulle komma hem som en pepparkaka och mobba sönder mig
Minns du Tigge?
Du skulle supa som ett as ditt första nyår som 18åring
Minns du Tigge?
Du skulle komma hem med ett snäckhalsband till dig och ett till mig
Minns du Tigge?
Du skulle komma hem och övertala mig om att åka med nästa år
Minns du Tigge?
Du skulle berätta om alla vågor du surfat på och allt saltvatten
Minns du Tigge?

Jag tänker på dig varje dag
Men du kommer inte närmare för det.

Du kom hem i ett helt annat skick än i det du åkte
Jag minns dig Tigge!
Du hann inte supa skallen av dig innan vågen slog bort dig
Jag minns dig Tigge!
Du hann inte köpa snäckhalsbanden men det gör inget
Jag minns dig Tigge!
Du kan inte övertala mig att åka till Thailand nu
Jag minns dig Tigge!
Du kan inte berätta om alla vågor, för vågen tog dig
Jag minns dig Tigge!

Jag tänker på dig varje dag
Men du kommer inte närmare för det.