emma och adam del 1

Hon är en tjej som vilken annan tjej som helst,
tycker om att dansa, vara med kompisar och ha kul rent allmänt.
Hennes namn är Emma.

Han är en kille som ser insidan på människor,
spelar i ett band och hatar att dansa, mer än något annat mer eller mindre.
Hans namn är Adam.

Hon är upptagen.

Han är singel.

Det är här vår berättelse tar sin början.
Emma är ute och dansar, helnykter och dansar som alla fjortisar och bimbosar bara för att driva med dom. Men de flesta är för fulla för att inse det. Hon och hennes kompisar är nyktra hela bunten, och är mer eller mindre ensamma om det. Hon förstår inte meningen med att dricka, några har inte råd, vissa är nykterister.

Adam är ute och har skoj med sina bandkompisar på någons studentskiva, men han vet inte vems. Han är också helnykter, han har bilen med sig och tänker inte i hela sitt liv köra full. Det är illa nog att hans båda föräldrar har gjort det. Dessutom ska han upp och jobba imorgon och känner inte för att jobba bakis, det finns betydligt bättre saker.

Emma går till baren och beställer sitt femte eller sjätte glas vatten för kvällen, hon börjar inse att det är varmt att dansa så mycket som hon har gjort. Plötsligt ser hon några kompisar som sitter vid ett bord längre bort och bestämmer sig för att gå dit. På vägen ramlar hon nästan över en apfull kille och bestämmer sig för att hälla det mesta av vattnet över honom, hon ”råkar” spilla. Men han märker det inte i alla fall. För full. Svin, tänker hon och går vidare bort mot bordet.
Vid bordet sitter Adam och har lite halvkul med bandpolarna. Han och tjejen som spelar gitarr är de enda som är nyktra. De andra tre är fulla, mer eller mindre. Vissa har precis lärt sig dricka Tequila, andra sitter med en stor öl framför sig. Han tittar upp lagom tills Emma är framme, han ser att hon är nykter och att hon är blöt efter vattenglaset hon håller i handen. Eller är det svett? Han vet inte säkert, men funderar inget närmare på saken heller, han fortsätter som om ingenting har hänt ändå. Gitarrtjejen reser sig, tillsammans med sin flickvän, och säger att dom ska gå, de måste ta sista tåget hem eftersom dom inte kommer hem annars. Hon kramar alla och går iväg, hand i hand med sin flickvän.
Adam tittar längtande på händerna, han vill också ha någon att hålla om när det är kallt på natten, någon att väcka med kyssar och någon att älska. Hans hjärta brinner för att han inte har någon att ge sin kärlek till, han vill visa att han inte bara är ”trummisen i tequila-tjejens band” för Emma.
Emma...
Han smakar på namnet och inser att det smakar gott. Och Emma skulle han inte ha något emot. Hon såg bra ut, den där tröjan passade henne verkligen, urringningen avslöjade en del, men inte allt. Precis lagom mycket.

Emma ser Adam och tänker att han är åtminstone nykter, och resten vid bordet känner hon knappt. Jo, hon och Tequila-tjejen gick i samma klass i högstadiet, men inte mer än så.
Adam säger att hon ska sätta sig brevid honom, han påstår att han inte bits när hon skakar på huvudet. ”Jag gör det” säger hon, lagom kaxigt för att få fram ett leende, tillräckligt snällt för att han ska veta att hon inte menar det.

Adam bara ler åt Emma, ser att hon ler åt honom och han tycker om det. Han som brukar ha svårt att få nya tjejer att le. Det är något ovanligt med Emma tänker han. Och han har svårt att höra vad hon säger också. Men det gör inget, han tänker att han skulle kunna sitta där hela natten om bara hon var där.