det känns så overkligt, mordet i Norrahammar
det blir så nära, när man känner folk där, dom som blev vittnen och så
det känns så surrelistiskt på nåt sätt...
som om det inte har hänt på riktigt
fast det har det...
stanna världen en stund, jag håller på att flyga av!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment