Emma var trött, hon hade precis kommit hem från studentskivan och behövde verkligen sova. Men tankarna hade hamnat på villovägar. Det var som en osynlig kraft drog hennes tankar till Adam.
Adam.
Eller Ad som hon hade skrivit i kalendern. Orka skriva Adam om man inte behöver? Ingen vet ändå vem det är egentligen. Ingen som kollade i hennes kalender i alla fall.
Adam sov. Han hade tänkt lite på Emma sedan han åkte, hade blivit förvånad över att hon hade skickat sms så fort, men han hade blivit glad av det ändå. Det stod väl inte så mycket egentligen, men 160 tecken är ändå 160 tecken. Hon hade fått hans visitkort
(oj vad vuxen han kände sig ibland)
precis innan han skulle gå.
Hon tog det, log och gick ut på dansgolvet igen. Hon var så söt när hon log, Adam blev lite knäsvag. Udda.
Han hade fått lappen, efter lite väldigt odiskreta dueller och vattenmuggar. Det stod inte så mycket på den. Någonting om dansen, de hade dansat. Men dansesset? Han förstod inte vad hon menade med det, men han skulle nog komma på det förr eller senare.
Men just nu sov Adam och tänkte inte på Emma.
Emma låg vaken och tänkte på Adam. Men inte så länge, hon var alldeles för trött för att kunna tänka vettigt ändå. Trevlig kille som jag nog inte kommer se igen, för han sa ju att det va sista studentskivan han skulle gå på.
Emma hade fått svar på smset hon skickade.
Emma somnade glad.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment